I dag ser många företag virtualisering som något helt självklart. Oavsett vilken produkt man har valt för sin lösning är de flesta nöjda, och många börjar troligen känna sig ganska färdiga med den delen av sin infrastruktur.

En fråga som då infinner sig är vad nästa naturliga steg är i utvecklingen av det lokala datacentret. Troligen är det att utveckla miljön till att bli ett privat moln. Ibland stöter man på kommentaren ”Jag har ju redan virtualiserat, jag har redan ett internt moln”, men det är inte säkert att det kvalificerar för att man ska kunna anses ha ett internt moln.

Virtualiseringen ger förvisso elasticiteten och feltoleransen, som är grunden i varje molnlösning, men för att få maximal nytta av ett privat moln behövs mer.




Fem goda punkter

Den amerikanska regeringen har via Nist, National institute for standards and technology, skapat en definition på fem punkter på vad som krävs för att något ska anses vara ett moln. Punkterna är

  • självbetjäning
  • enkel nåbarhet över ett nätverk
  • resursavgränsning mellan olika användare av ett och samma moln
  • elasticitet, alltså möjlighet att enkelt lägga till och ta bort resurser i molnet
  • att man kan mäta och troligen betala efter hur mycket resurser man faktiskt tar i anspråk.

Många är överens om att definitionen är korrekt och den används ibland av leverantörerna i produktpresentationer.

Som vi alla vet är tid ofta samma sak som pengar, och det är troligt att du i dag genomför alltför många enkla uppgifter som lika gärna skulle kunna utföras av dina interna kunder. Även om det går väldigt fort att skapa en vm jämfört med att köpa in en fysisk server ska ändå ett ärende registreras och du måste själv skapa vm:en åt användaren.

Målet med ett privat moln är att avlasta it-avdelningen och ge en ännu snabbare service till dina kunder genom att låta dina interna kunder själva skapa och hantera virtuella maskiner. I ett privat moln ingår troligen också någon form av mer detaljerad ekonomisk uppföljning som baseras på vilka resurser en kund tar i anspråk. Vi ska i denna artikel se hur du med hjälp av produkter från Citrix kan lösa uppgiften att skapa ett internt, privat moln.


Xenserver har inte allt
Grunden för ett privat moln med Citrix produkter är förstås att använda Xenserver som hypervisor. Xenserver är den av de tre stora aktörernas hypervisors som har minst marknadsandel, och den saknar vissa grundläggande funktioner som återfinns hos konkurrenterna VMware Vsphere och Microsoft Hyper-V, till exempel möjligheten att flytta diskfilerna för en vm under drift. Trots detta är det en kompetent hypervisor som används i flera stora installationer världen över.

En av fördelarna med en virtualiseringslösning baserad på Xenserver är att den går mycket snabbt att komma igång med. En annan är att man med Xenserver inte behöver någon dedikerad server för att administrera lösningen, såsom man måste ha med Vsphere (Vcenter Server) och Hyper-V (SCVMM). I stället installerar man en liten produkt som heter Xencenter på valfri Windowsklient och ansluter till en av värdarna, som i sig innehåller all information om klustret.

För att få någon form av självbetjäningstjänst i Xenserver behöver du använda dig av den näst mest påkostade licensformen Enterprise Edition. Den låter dig enkelt ladda hem och infoga en vm som blir webbportalen för Xenserver.